Sitter och skriver med vacker musik i bakgrunden och känner mig en smula vemodig. Vet inte riktigt varför, har någon form av separationsångest till det nya livet som stundar om 1.5 år. Jag börjar tidigt, men jag är något av en trygghetsnarkoman. Då är världen stor och skrämmande för en sextonåring med ambitioner om så mycket.
Just nu läser jag Hemsöborna. Något av en skrytbok, ibland känns det som att jag läser den bara för att. Konstigt egentligen.
Nu ska jag ut och gå vid havet.
P&K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar